Melvin

I helgen har vi varit i fantastiska Linköping, ja, hur jag kan förknippa alla våra resor och händelser som fantastisk kan man fråga sig? Det gör jag nog egentligen inte heller, men hade det inte varit för Linköping hade nog Melvin inte levt idag, hade vi inte fått den intensiv vård han behövde är det inte säkert han överlevt, eller med största sannolikhet hade han inte det. Så därför Fantastiska Linköping!

Vi körde i fredags förmiddag för att bo hos familjen Marina, Per och Svea.
I bilresan sov Melvin nästan hela vägen, vi stannade och värmde mat och Melvin åt i bilen, snabbmat alltså;) Det ska börjas i tid. Vi var framme vid 2 tiden, så otroligt skönt och roligt att äntligen få träffa de alla 3 igen. Svea hade vuxit och blivit riktigt stor sen sist. Melvin visade Svea att han var en snäll kille under dagen, men på kvällen då gäller det att göra sig hörd. Han skrek som vanligt 20-22 =) Inga förändringar där inte, och Svea undrade nog vad de var för några som hennes föräldrar låtit komma på besök, gäster som väsnas så högt. ja, hon tittade lite lustigt på Melvin ett par gånger och önskade nog att han skulle åka hem, eller så satt hon och studerade hur sjutton han gör för att höras så högt.
När Svea sen skrek tyckte vi det var ett tyst och behagligt ljud. Melvin borde tittat på henne och lärt sig att de var en mer normal volym...=)
En fantastisk helg med got mat och gott sällskap, promenad och så hälsade vi på, på Neo.

När vi närmade oss sjukhuset fick jag en klump i magen, det gjorde lite ont och jag kände nästan att jag behövde hålla tillbaka tårarna.. Vi tog hissarna upp och jag hade till och med glömt vilken våning det var på. När vi sen kommer in där som besökande var en lustig känsla, att inte kunna "ta för sig" som vanligt. 2 föräldrar stod och tvättade och spritade sina händer, den ena hade blå-rock på sig, en sådan man har när man sitter känguru(barnet ligger hud-mot-hud hos en förälder). Det kändes så lustigt att allt bara fortsätter på Neo trots att vi lämnat dem. Det känns som alla slutade vara där när vi åkte hem, att de liksom var slut. Men så är det inte, det kommer nya barn och personalen jobbar på som vanligt. Helt vanliga arbetsdagar. Det kändes tungt.
Samtidigt som de var skönt att gå ut ur dörrarna med vårt barn!
Vi träffade många gamla ansikten och de flesta kände igen oss, men inte Melvin, han har förändrats så i sitt utseende, och sist vi åkte därifrån vägde han knappt 2 kg, idag väger han nästan 5,3 kg. En helt annan bebis. De tyckte han var vaken och hängde med,närvarande, de tyckte även att de är en belöning att få se hur barnen utvecklas och växer efter deras arbete med barnen.
De som var lite synd var att "vår" Kerstin eller "vår" Frida inte jobbade, men vi kommer förhoppningsvis åka flera gånger och hoppas på att vi får träffa dem.
Efter en bra och rolig helg slappade vi bara hemma i söndags eftermiddag..

Tack Marina, Per och Svea för en fantastisk helg!

Efter operationen fick jag ligga i en sån här balja, mamma sträckte lite på sig och körde runt mig på avdelningen. Det är tydligen en sån här man får åka runt i på BB,
men mamma fick ju aldrig köra mig där.





Håller på att vakna efter operationen, då var jag trött och mamma också!










På uppvaket var de nästan tomt, bara jag, mamma, pappa och 2 sköterskor!






Bara en stund efter de kopplat ur respiratorn la de mig här på uppvaket.









Natten då vi anlände till Lund, slangar och apparater igen.

Bodyn som pappa har valt! Jag är en cooling!














Här är Tilda och jag för några veckor sedan, nu är det inte så stor skillnad i storlek på oss, ska lägga upp ett ny taget kort här....





En av alla fina presenter som kommit hit till mig ända från Australien..
Tack=)



















Pappa och jag äter gröt för första gången, härdan efter matar mamma mig oftast så slipper både jag å mataren duscha ;)







Här hälsar vi på Meja!








Pappa får hålla Mejas leguan