Melvin

Sen Melvin började dagis finns det mindre och mindre tid till att sitta här. Jag vet att de handlar om prioriteringar, så klart. Men då kommentarerna blivit otroligt få så är de inte så roligt att skriva längre + att mitt nya intresse tårtbak, tagit över endel av fritiden här hemma (http://designbykim.blogspot.com/).
Tiden går annars till hushållssysslor och den lilla tid som blir över går till lek, är de såhär livet kan vara kan jag tänka om och om igen.

Jag tycker det känns som om att man jobbar på tok för mycket i sitt liv, Melvin både växer och utvecklas något helt otroligt och jag upplever att jag nästan missar allt!
Jag vet att det är mitt val, jag vet att jag kunde varit mammaledig längre, men de vill jag inte. Jag saknar jätte mycket att gå hemma, men jag är glad att Melvin började dagis när han gjorde. Han är där 15 timmar /vecka och stormtrivs! Jag är glad att vi placerade honom på Vitsippan i augusti, men jag känner att tiden bara springer förbi mig och jag hinner knappt andas.
När jag skriver att Melvin endast spenderar 15 timmar på dagis tänker ni förstås att jag träffar honom hur mycket som helst, men de gör jag inte.
Det är ett evigt pusslande för att få ihop vardagen. Då Henrik jobbar skift så jobbar han kväll varannan vecka, och jag har mina stängningar på ÖB, vilket gör att vi den ena veckan får ta till hjälp, jag vill tacka våra underbara föräldrar,mina föräldrar och svärföräldrar för att ni ställer upp. Melvin hämtas av mormor på dagis på måndagar och jag anländer hem lagom till läggdags, tisdagar spenderas hos farmor och farfar, och likadant där, jag hämtar Melvin lagom till läggdags.
Jag saknar den där familjetiden man hade när man var lite med sina föräldrar, helgerna, jag saknar att vi inte alla 3 har helgerna att njuta av.
Men visst, när jag jobbar helger är jag ledig i veckan och får en helt egen dag med Melvin, men samtidigt ska man då hinna med tvätt och städning, vilket man har fått försöka lära sig att kanske prioritera bort lite!

Melvin har utvecklas något helt otroligt sedan han började dagis!
Jag kan inte räkna alla hans ord och i ett par veckor om inte mer har han pratat 2 ords-meningar, läsa bok är ett av orden, idag kom även maja mus, vilket en av böckerna heter!
Han är än sålänge väl uppfostrad och säger oftast tack när han får något :)
Han är en bestämd kille och vet vad han vill, han har mig lindad runt sitt lilla finger!
Jag smälter ju av att bara titta på honom och vill göra allt för honom, ibland kanske lite väl mycket för hans eget bästa :)!
Han säger till om han vill gå ut, är törstig, eller på morgonen när vi ska gå upp ur sängen säger han uuuupppp.
Han säger Puss puss.

Sen han började dagis har Melvin blivit väldigt duktig på att hjälpa till själv att klä på sig, han löyfter på benen när byxor,strumpor eller skor ska på, sträcker fram handen för att ta på vantar...

Melvin älskar att vara med, baka eller laga mat, bakar man vill han hälla i ingredienserna, hjälpa till med elvispen, lagar man mat tex. potatisgratäng och man ska göra potatisen i matberedaren stoppar han gärna ner potiatisen och vrider på knappen.

Att leka med lera, måla och läsa bok är de han gillar allra mest!
Att klättra är något Melvin fått upp ögonen för precis i dagarna, han klättrar både upp och ner för ribbstolen på dagis.

När vi lämnar Melvin på dagis så blir lämningen oftast bäst om man sätter igång honom, så att han leker innan man går, gör man däremot inte det kan de bli en jobbig lämning då han inte vill att man ska gå.

Läkarna här i Kalmar säger numera att de inte tycker att han behöver korrigeras utvecklingsmässigt längre, men jag har svårt att släppa det, jag korrigerar automatiskt.
Jag tror de är som ett skydd för mig.

Sen inskolningen har vi hunnit vara både i Linköping och i Norge,
Linköpings- besöket var så klart hos Svea med familj och var hur mysigt som helst!
Vi var uppe på neo, henrik, jag och melvin. Det var mycket personal på plats som vi kände, de var kul att få träffa alla, Kerstin vår sköterska var så klart där, och efter att Melvin tittat på Kerstin en stund, så vågade han tillslut gå till henne och var i hennes famn säkert 30 minuter om inte mer. Henrik och jag fick chansen att se en liten, en lika liten som Melvin har varit.
Jag är oerhört tacksam att avdelningschefen lät oss träffa denna lilla bebis, så Kerstin snälla, om du läser detta framför det! Det var en så oerthört viktig pusselbit, när man är mitt i det glömmer man hur litet det är, man tycker att de är stora när de väger 1 kil, 1,5 kilo 2,3,3,5kg och 4 kg är ju jätttte bebisar, man får en helt annan uppfattning, men nu när det gått en bra tid och man träffar 4 kg bebisar så är dom ju hur pluttiga som helst, vad tror ni den här lilla krabaten var då?
Jag blir tårögd bara jag tänker på det och har fortfarande svårt att förstå att Melvin en gång varit så liten och kämpat för sitt liv!
Jag vill tacka personalen som tog in oss i salen och lät oss uppleva detta!

I Norge var vi på bröllop, Henriks syster, Mevlins faster och Thomas har gift sig.
Det var ett jätte fint bröllop och en fantastiskt rolig fest, Melvin fick gå med kusinerna Christina och Linnea framför bruden och brudens far!

En liten uppdatering i allafall!

Ha de gott