Melvin

börjar närma sig, och det är med blandade känslor den kommer.

Samtidigt som vi är så otroligt glada för att våran lilla sparv gått och blivit en riktigt stor kille, så fasar jag för den 9 dec. Då allt hände.
Jag försöker tänka på allt positivt, men de går inte att få allt de jobbiga bort ur mitt huvud.

Melvins stora dag har ett fullspäckat schema, först är de vägning och mätning och på kvällen är det dags för första badet i bassäng, på behandlingsbadet på lasarettet.
Ska bli riktigt roligt faktiskt, han tycker ju att de är väldigt roligt med vatten å så.

Annars är de full rulle, Melvin visar mer och mer att han vill bestämma, när han äter mat så vill han gärna ha ngt i handen så att han kan äta själv under tiden, sen får man vara snabb på att mata in mat :)
Han gillar att vara i famnen mkt, å hans mamma har skämt bort honom, å säkert gör jag honom inte ens en tjänst när jag plockar upp honom, han behöver ju ligga där å träna, men de är så svårt att låta bli, jag känner ju även att han hamnat lite i kläm under flytten å så, att man inte haft lika mkt tid till att bara sitta med honom, då är de smidigt att sätta honom på höften å så får han vara med överallt!
Melvin sitter bättre och bättre, men tippar lite då å då.

På måndag får vi fin-besök, vilket vi har sett framemot jätte mycket och jätte länge, äntligen kommer våra änglar från Linköping, och de ska bli så skönt att få prata med ngn och bara vara, även för Henriks del, han behöver verkligen bara få vara och låta huset stå stilla i ett par dagar. Så detta ser vi framemot hur mkt som helst!

Ha de gott allihopa.
K.

I tisdags förra veckan gjorde vi ett nytt försök, och begav oss till Lund. Denna gången slapp jag åka i pyjamas, jag slapp helt enkelt skämmas ;)

Läkaren skulle vi träffa vid klockan ett och jag skulle opereras dagen därpå.
Efter att träffat kirurg, narkos läkare, träffat sjuksköterska, fått rum och återigen vägt mig begav vi oss till g. farmor och farfar.
Där spenderade vi natten, på onsdags morgonen fick vi gå upp tidigt, mamma och pappa gick upp innan sex och jag fick ligga å dra mig lite innan det var dags att bada.
Det som var märkligt var att jag inte fick äta någonting, men detta hade mamma och pappa gjort klart för mig kvällen innan. Och vet ni,hör och häpna,jag var faktiskt inte hungrig.
När vi kom till sjukhuset fick vi vänta en liten stund sen var de dags att åka upp till operation.
Denna gången följde pappa med mig,skönt.
De andra gångerna har jag varit så liten å så,så då har ingen följt med mig in tills jag somnat in. Men denna gången gjorde pappa det och det kändes bra.

Operationen blev större än vad man tänkt, jag har ganska mycket ärr i och med att jag blivit opererad 2 ggr innan. Nu har jag ett snitt längst "hela" magen och inte två små snitt som innan. Operationen gjordes också på ett annat sätt för att "försäkra" sig om att de inte ska öppnas igen, eller i allafall minska riskerna.
Efter operationen vaknade jag upp i en säng i en sal och där satt båda mamma och pappa, skönt! Men jag var väldigt trött och tagen. Efter bara en liten stund åt jag upp en flaska med välling.
Hela onsdagen kände jag mig trött och hängig, hade lite ont emellanåt.
Men redan på kvällen bjöd jag mamma, pappa och personalen på ett litet leende.

När de var dags att sova för kvällen, kände jag inte alls för detta. Jag kände mig inte hemma i sjukhus sängen och inte ens i mammafamn var allt helt bra. Dom la ner mig i vagnen och efter mycket om och men somnade jag, och där sov jag hela natten.
Ville vara på ett ställe där jag kände mig trygg.

Torsdagen mådde jag väldigt bra, var glad,pigg och lika matglad som vanligt. Åt en stor portion gröt till frukost och lite av mammas macka så klart!
Bilfärden hem gick bra, och det var skönt att komma hem och sova i sin egen säng!
Alvedon har jag inte behövt att äta lika mkt denna gången som sist, jag har inte lika ont,trots att ingreppet var större.

Skönt att de nu är ordnat och nu hoppas vi att de inte öppnar sig fler ggr. Å en sköterska vi pratade med i Lund sa att under hennes 16 år visste hon ingen som opererat 4 ggr, men min pessimistiska mamma sa att ngn måste vara den första, jag hoppas i alla fall att det inte är vi. Jag vet ju att hon bara är orolig, men iaf.

I går var det farsdag, min pappas första farsdag!
Och jag hade fixat en kanon present, ja de tyckte alla andra i alla fall,och jag med för den delen.
Mamma hjälpte mig att göra ett kort till pappa och sen hade vi bokat in en massagebehandling på en timma till honom.
Så igår var han och njöt av detta, det var han väl värd!

Inte bara för att han är världens bästa pappa, utan för att han är den människan han är.
Han är en sådan bra pappa för han finns alltid där för mig, håller mig när jag är rädd, hos honom känner jag mig trygg!

Pappa behövde det här extra mycket nu med för att han är nästan i huset varje timma han inte jobbar, han är helt otrolig.

Pappa, du anar inte hur mkt mamma och jag beundrar dig för den du är!

Vi var även förbi farmor och farfar på fika, ja, jag åt lunch förstås, makaroner och köttbullar! Mumma!
Sen var vi hos mormor och morfar på Öland och åt kroppkakor,jag åt bröd - De var gott. De säger att kroppkakor är för svår smält för mig..

Annars är de sådär med mig, mamma mätte upp en lite varmare temp. på mig idag, inte direkt feber. Jag hostar, men de kan ha att göra med respiratorslangen jag hade under operationen, och sedan är jag lite gnälligare än vanligt. Kanske de är op. som gjort mig slö, eller är de fler bissingar på gång (Tänder).

Nu börjar snart nedräkningen för huset,å vad jag längtar. För vet ni, vi ska ha badkar,å de ska bli så kul att kunna bada med mamma och pappa!

Kram allesammans!

Förresten, jag har börjat sakna era kommentarer??!!!

Veckorevyn har en tävling där man kan vinna en splitter ny Hp Mini, den skulle sitta perfekt i vårt nya hem.
Att jag skulle få en egen dator som dessutom är super läcker skulle vara rena drömmen.
Dessutom skulle denna fina dator vara mycket mer praktisk att ha med sig när vi är ute och far. Slippa släppa på den "stora" datorn.

Vill du också vara med och tävla om denna läckerbit gå in
här

Tidigt på tisdags morgonen förra veckan vaknar jag när mamma ska lyfta ur mig ur sängen, i pyjamas inlindad i täcket. Jag vet inte om hon trodde att jag skulle sova som en stock och inte vakna av att hon lyfte upp mig. Ja, jag vet inte riktigt vad hon trodde för hon bytte aldrig kläder på mig.
Tänkte hon, trodde hon att jag ville gå ut i pyjamas????, ja ibland är hon inte klok!
Mamma och pappa klädde på sig ytterkläderna och där hängde jag i pyjamas med ett täcke runt mig.
Jag skämdes och tyckte det var så otroligt pinsamt att gå från lägenheten till bilen klädd såhär. Vad skulle grannarna tänka?Tänk om någon såg mig?
Å så piiinsamt!
Ja, det är tur att vi flyttar snart i allafall!

Resan ner till Lund gick bra och jag sov lite då och då. Åt även min frukost i bilen och de gick hur fint som helst.
När vi kommer fram till sjukhuset visar de sig att bara en av mamma och pappa får följa med in till läkaren, dom hade tydligen sådana regler på grund av något som kallas svininfluensan,jag kan inte så mkt om de där mer än att jag vet att jag egentligen skulle vaccinerats mot de innan operationen, men att vi fick avboka den tiden.
Ja, ja i alla fall bestämde mamma och pappa att pappa skulle följa med mig och prata med läkaren. För de var även denna som skulle vara med mig innan och efter operationen, och pappa har bättre hand med mig när de ska sticka mig.
Inne hos läkaren får vi beskedet att vi ska bli inlagda att vi inte alls ska sova hos g.farmor och g.farfar som de först var bestämt.
Vi åker upp till avdelningen och där börjar jag känna mig som hemma nu, är ju tredje gången jag är där.
Där vägde, mätte och kollade mitt blodtryck, vi var på sjukhuset i ungefär 4 timmar,sedan fick vi beskedet att vi första natten kunde sova hos g.farmor och g.farfar
Vi lämnar sjukhuset och åker till någon affär mamma vill titta i. När vi är där ringer de i telefonen och nu ska jag tydligen inte opereras längre. Inte nu i allafall. Så vi har åkt 26 underbara mil helt i onödan.
Det har kommit in en akut-operation. Mamma å pappa var förstående med att min op. behövde ställas in, för de två gångerna tidigare som jag op. har vi fått åka ner akut och säkert flyttat på andra som skulle op. Det kändes ändå tråkigt, att åkt så långt och pappa hade tagit ledigt från jobbet.
Jaja,vi åkte och hälsade på g. farmor och g.farfar och sov där en natt, det var bra för jag hade inte orkat åka 26 mil hem samma dag!

Jag har fått två tänder också, denna upptäckten gjorde pappa på mig när vi var i Landskrona.Så nu får ni allt vara snälla mot mig så jag inte biter er. Fast mamma och pappa säger att man inte får bitas. Vi får väl se ;)

Vi har redan fått en ny tid till en ny operation, imorgon reser vi till Lund igen, undra om jag får åka i pyjamas denna gången också?

Dagarna rullar på, Melvins förkylning vill inte riktigt överge honom, emellanåt är han väldigt trött och sover mycket.
Har äntligen införskaffar en åkpåse och så har Melvin fått en jätte fin overall av mormor, så nu håller han värmen i vinter :) Var ute och promenerade i regnet härom dagen, Melvin låg så skönt i sin vagn omstoppad och sov. Hade riktigt god lust att krypa ner hos honom :)

Annars är det mycket packning som står på listan, packar och packar, och så är de svårt att avgöra vilket som kan packas ner och inte, vilket vi kommer att behöva. Har redan varit ett sådant tillfälle då jag packat ner och Henrik frågat i vilken låda jag lagt Liter-måttet, tur är väl att jag iaf märker lådorna med de rummen de tillhör, så vi behövde bara gå igenom 3 lådor, å naturligtvis låg de i den sista lådan ;) Så kan de gå.

Vi har nu fått en tid till bråck-operation i Lund, den 28 sker operationen och den 27 ska han undersökas, så för engångsskull fick vi tiden snabbt och utan bekymmer :)
Hoppas allt går bra nu bara, tycker de blir jobbigare och jobbigare med operationer osv. desto större han blir, desto mer protesterar han! Men de ska nog gå bra.
Hade fått tid för vaccination av svininf. men den krockade operationstiden med, så vi fick avboka den. Därför vaccineras han istället när vi kommer hem.

På måndag är det dags för en prematurträff, ska bli skönt att träffa lite andra föräldrar som varit i samma situation. Har ju inte varit på ngn öppen förskola eller föräldragrupp eller så. Så de ska bli roligt :)

Ha de fint.
K.

Melvin är fortfarande lite förkyld, de vill inte släppa riktigt..

I fredags när vi satt och skulle kika på idol, ropar Henrik på mig.
Han vill att jag ska komma och titta, när jag kommer dit visar det sig att bråcket åter igen öppnat sig. Vi får lite halv-panik. Vi vet vid det här laget att de är ingen fara så länge de inte är i kläm och han får ont. Ändå blir vi lite smått stressade.
I och med att vi haft strul med båda våra remisser, de andra gångerna han opererats.
Jag mailade vår läkare, men hade inte tålamod att vänta, och de slutade med att vi efter en stund kontaktade Lund.
Vi fick prata med en läkare på Barnkirurgin och hon läste hans journal och konstaterade att vi haft maximal otur!
Stackars lilla killen!
Hon skulle i allafall hjälpa oss att få en tid så fort som möjligt, så nu är vi i det här läget igen. Hinner tiden komma hit eller får det bli akut/halvakut ännu en gång?
Vi hoppas att han slipper få ont och att de faktiskt kan ske en planerad operation för engångsskull.

Har börjat fundera på om man egentligen skulle bosatt sig i närheten av ett Universitetssjukhus????

Melvin mår för tillfället prima om man bortser från förkylningen, för ngt bråck känner han ännu inte av själv.

Idag var det dags för vägning och mätning, till vår förvåning är killen numera 67,5 cm lång, vi blev jätte chockade!=) Han väger 7555 gram....
Och uppmärksamhets hörseltestet hon gjorde idag klarade han fint.

Nehe, nu är de dags att packa ytterligare några lådor..

K.

Lill-fisen sover så jag passar på att skriva ett par rader här.

Melvin har åkt på sin första förkylning, den började nog komma krypandes redan i helgen, då han sov lite mer än vanligt och inte riktigt var lika sugen på mat. Men det var i måndags han började snora och lite, lite feber kom krypande. Jag har fasat för denna dagen, gått och oroat mig jätte mycket för hur han ska klara en förkylning, oroat oss för att vi kanske ska behöva syrgas eller ev. läggas in.
Melvin verkar klara det här jätte bra, trött och hängig, men vem är inte de när man inte är pigg?Skönt att vi slipper både syrgas å sjukhusvistelse förhoppningsvis.
Tycker de känns skönt att han blivit så pass stor innan första förkylningen kom i allafall.

Annars mår han bra, han börjar tycker det är mer okej att ligga på mage och träna. Något annat som har blivit väldigt roligt är att gå, om man håller honom i händerna eller i midjan tar han flera, flera steg :) Han är duktigt, den där Melvin:)

Han äter allt oftare våran mat, är det inte ett helt mål så smakar han vid varje måltiden maten, vi brukar ta ur mat till honom innan vi kryddar den :)
Något som även är väldigt roligt, det är att dricka ur vanligt glas, han blir helt ivrig om han sitter i knät och man dricker då ska han smaka, så han har fått ett eget litet glas som är jätte roligt att dricka ur.

Annars är de full rulle, jag har börjat packa, vad mycket saker vi har! Trots att jag rensat ur! Tur vi ska till ett större ställe och inte mindre iaf.. Jag tar å packar några lådor om dagen, svårt att sortera ut vad vi kan behöva och inte.

Henrik fixar för fullt i huset, river väggar, bygger väggar, målar, spacklar, slipar ja, allt. Melvins farmor och farfar har varit mycket i huset och hjälpt till, det är vi så tackasamma för, de är så otroligt snällt!Tack!

Vi har även fått mkt hjälp av mormor,morfar och farmor, farfar med lite barnvakt, jag jobbar varannan helg och då har tiden spenderats där. Henrik har grejat i huset, tack för all denna hjälp också.

Snart flyttar vi, allt i från 4-6 veckor. Helt otroligt!

Förresten Ann-Christin om du fortfarande är här inne och läser, var på neo förra veckan, men ni hade besöksförbud, skulle vara kul å komma å "visa upp" melvin ngn dag när du å Malin jobbar, när de är lugnt på avd :)

Ha de fint!
Kram