Melvin

Ja ni, det är mycket som hänt sen sist, men de flesta vet väl redan att vi är hemma! Förstår ni, HEMMA?! Med lilla Melvin!
Det är så otroligt skönt, å nu börjar vi verkligen förstå att de är vårat barn och inte sjukhuset. Vi behöver inte fråga om lov med saker! Vi gör som vi själva vill nu.

Tiden på Kalmar sjukhus har gått mycket fortare än vad vi trott. Men det har varit endel tunga dagar, dagar då man inte orkat med omvärlden. Och jag hoppas att ni vet och förstår varför. Men nu är sjukhustiden äntligen över. Melvin började tränas ur cpap, de sista gångerna jag skrev, sen tog de drygt en vecka så var han ur den helt.
Han samlade inte på sig någon koldioxid som han ofta gjort innan, han mådde så bra utan cpap. I slutet krävde han faktiskt mer syrgas i cpap;en än vad han gjorde utan det. Så då var det dags att plocka bort den.
De Melvin då fick och nu har är en syrgasgrimma.
Det var så skönt när vi tog bort cpapen, för då började Melvins ansikte att "väckla" ut sig, näsan är inte lika upptryckt och kinderna ser inte ut som hamster kinder och ögonen står inte rätt ut längre, med andra ord MARINA OCH PER han ser inte ut som ett penntroll längre! Svea måste väl också mindre å mindre lika det;)?!

När Melvin föddes låg han bara på sidan av kroppen när han blev större la man honom på mage och de är så han har legat nästan hela sjukhus vistelsen, i dag "får man inte" man rekommenderas att inte ha sina barn på mage i hemmet så vi förstod för att de skulle bli lättare för oss hemma var vi tvungna att träna bort honom från mage. Att ligga på rygg när man är så tidigt för är inte så lätt, huvudet är stor och format som en korn, vilket gör att mellan bakhuvud knoppen och nacken blir det ett sotr hål med luft och han får svårt att hålla huvudet upprätt, det faller åt sidan och han får svårt att andas, vi har därför gjort en stödring som man lägger huvudet i. I början sjönk han mycket i syresättning och vi fick lägga honom på mage igen, men nu klarar han till och med att ligga utan ring, men ibland är ringen fortfarande till god hjälp! Att vi haft honom mycket på rygg här i kalmar har gjort att hans huvud "plattat" till sig mer där bak och börjar få bättre form!

Melvin är nog en av världens snällaste ungar iaf=) Han gråter aldrig i sängen eller vagnen och vill komma upp, han kan vakna och bara ligga och kika omkring sig. På nätterna får man vid vissa mål väcka honom och vid de andra när han vaknar gnyr han bara lite för att säga att han är hungrig. Men är man lite förslö med maten kan han säga ifrån och bli vansinig.

Vi förstår nog inte vilket litet mirakel han är, att han finns här hos oss efter allt han gått igenom. Och hittills finns det inga tecken på hjärnblödningar och blind och döv är han inte, han följer blicken, och tittar dit därifrån han hör ljud.
Vi är nog i mål nu, man vågar aldrig, aldrig ta det för givet. Men nu är vi nog de trots allt, bara han inte blir sjuk!

Idag väger Melvin 3170 gram och är 47 cm lång!

Ska bli bättre på att uppdatera här hemma nu!

Massor av Kramar till er alla!