Melvin

Jag önskar att jag kunde sitta här och skriva att Melvin mår som en prins, att allt är som vanligt. Att dagarna rullar på. Jag önskar att jag kunde skriva att Henrik börjar jobba idag och att de ska bli som "vanligt" igen, jag önskar att jag kunde skriva att de var skönt att allt började rulla på som vanligt. Jag önskar att jag kunde skriva att allt är som en dans på rosor. Men skulle jag skriva allt det här så skulle jag ljuga..

Som många redan vet så har vi varit en sväng i Lund, nej, inte på någon semesterutflykt. Nej, det blev akut, det blev till att köra efter Melvin i ännu en ambulans. Något vi trodde att vi gjort för sista gången när vi lämnade Linköping. Men det verkar som de aldrig tar slut?
Det verkar som de aldrig kommer en dag då vi bara kan leva och njuta av livet. En ständig oro, fast så kanske de är för alla föräldrar? Känns i allafall som vi får det svårare att njuta fullt ut efter allt vi gått igenom.
Det gör så ont att se honom lida, något vi skapat av kärlek, lider så mycket för vår skull, är detta verkligen rätt? Stackars barn, jag har aldrig i hela mitt liv sett någon kämpa så för livet som Melvin gör, det är helt otroligt, han har verkligen visat att han har kommit för att stanna. Vi älskar dig, Melvin över allt annat.
Jag skäms bara vid tanken på att vi ville ha ett barn, ett barn som skulle plågas såhär mycket, är det rätt?
Det finns inga ord hur ledsen jag är över att min kropp inte klarade av att hålla detta lilla liv kvar i min mage, allt han har fått stå ut med på grund av mig. Allt hade varit så annorlunda om han bara stannat tiden ut. Jag skäms så.


Åter till Lund, när vi kommer in till Kalmar lasarett efter att Melvin under dagen spytt upp maten 2 ggr, och är ganska slö, och inte pigg alls. Säger läkaren att de är bäst att man sätter en nål, för att få in vätska till honom. Sen drar de igång och vi börjar förstå att vi inte kommer härifrån idag (torsdag), röntgen hit ultraljud dit, man tar kontakt med Lund. Oroliga för att vi inte ska hinna till Lund och att man ska behöva göra en akutoperation i Kalmar. Man vet inte varför Melvin mår så här, man misstänker att han har ont av hans ljumskbråck.
Tillslut kommer ambulansen och en Neo- sjuksköterska följer med Melvin till Lund. Skönt att de var ngn vi kände och som kände Melvin. Melvin sov hela vägen, vi körde som alla andra hade kört om de var deras barn som var på väg i il fart till Lund.
När vi kommer fram har Melvin lugnat sig så pass bra att vi till och med fick i honom lite mat. Sen satte det igång, han var dålig och de blir röntgen hit och röntgen dit. Ett tag misstänkte man att han hade tarmvred, tydligen en av de värsta diagnoserna ett barn kan få. Så var det inte- Skönt!
Man misstänkte även att tunntarmen fastnat i tjocktarmen, men så var det inte heller. Fredag morgon sker operation. Navel bråck och ljumskbråck. Man vet ännu inte om detta kommer att hjälpa men man hoppas det. Efter opera. konstaterat man att han Melvin haft tjocktarmen nere i bråcket, vilket gör väldigt ont så nu skulle allt vara löst. Melvin var trött och sliten och hade ont, eller har ska jag nog säga. Vad ska man begära från en ny operarad? Klart han har ont?
Söndag morgon fick vi åka hem.

Idag är Melvin inte riktigt samma gamla vanliga jag, hade han varit det så hade det inte känts så tungt att Henrik börjat jobba. Den enda stunden på dagen då han är tyst är när han äter eller sover, vilket han knappt gör, i dag har han varit vaken hela dagen och har varit ledsen nästan hela tiden, har jag tur hjälper det att gå ut och gå, och vi har varit på 2 promenader idag, men jag kan ju inte gå i 12 timmar ute? Jag önskar att vi kan få vara en vanlig familj med vanliga bekymmer som blir stora. Det gör så ont att de aldrig tar slut, de bara rullar på i ett, jag hinner inte landa i det ena beskedet förrän jag ska tackla nästa.
Det tar på en att förlora en halvgraviditet, att ens kropp inte klarar av att hålla kvar de finaste i världen, hela Melvins vårdtid, och landa hemma. Inte nog med det så blir han akutsjuk. Jag blir livrädd så fort han hostar lite, minsta ljud han gör ifrån sig som han inte brukar, när han är mer ledsen än vanligt. De enda som snurrar i mitt huvud är vad kommer här näst, hur ska det gå? Jag vill inte att någon tar Melvin ifrån oss. Jag vill ha han här nu, är vi inte oss förtjänta av det?

Idag skulle jag önskat att jag kunde skrivit att vi hade varit ute och njutit av solen, sjungit och lekt, babymassage och bara myst men det kan jag inte. Men jag hoppas det kommer en dag då jag får skriva om alla dessa saker.
Men jag kanske inte ska klaga, han lever och det är det viktigaste, men ändå ligger dessa känslor och skaver!

Här Är; Melvin, Melvins mamma, Melvins morfar, Melvins gammelfarfar, Melvins gammelgammel farmor

Dagarna flyter på, i fredags var vi på Bladvägen(Kims föräldrar) och åt grillat -Gott!, Maten serverade ännu en gång =) Och njöt av solen.
Lördagen hade vi gäster, jätte trevligt, träffade ett par vänner vi inte sett på väldigt länge.

På söndagen var det dags för att åka och fira Melvins farfar, innan vi skulle åka ringde telefonen. Det var neo- i kalmar, jag tror allt att de saknar oss. Dom har nog inte allt för många lång liggare där =) Många kommer och bara stannar någon vecka eller så.
Dom saknade iallafall en saturationsmätare så vi bestämde oss för att åka och lämna den innan vi begav oss till ön. Då jobbade våra 2 stjärnor. Var kul att träffa dom, Melvin hade vuxit sen sist, och de var inte säkra på att de skulle känna igen honom om han kom gående på stan :P
I alla fall, fick hjälp där! Så otroligt skönt och otroligt snällt, gjorde jobb som nog inte var deras egentligen! Har som ni vet inte fått någon bråckop. tid ännu??! Trots att vi bad de på neo-mottagningen kolla att tiden hade gått iväg, visserligen kollade de nog de men sedan hände inte mycket mera, sedan några dagar sedan ringde vi sjukhuset, knappade in vårat nummer och 3 timmar senare skulle de ringa upp, ringde de?? Näe, trots att vi hade mobilerna med hela tiden! Dåligt.
Men kom till neo och där vandrar de änglar. Satte de på uppdrag, och mycket riktigt tiden har gått i väg, men inte kommit fram. Vi har idag pratat med Lund men de har inte fått någon remiss, så utan vårt tryck så hade vi kanske varit utan operation..
Tack M. för hjälpen, en guldstjärna till dig.
Nu hoppas vi bara att sekreteraren i Lund kollar upp detta ordentligt och återkommer med en tid! Vill gärna hinna göra de innan sommaren!

Efter neo- besöket åkte vi till Öland. Solade och tog en promenad, vi gick vilse...
Med barnvagn och allt, över rötter, över snår, bära över diken, under stängsel. Ja, promenaden blev ett äventyr, men det var fint inne i skogen bland alla blommor!
Fick grillat även här, vi älskar grillat!

I går tog vi en dag hemma och bara tog det lugnt, ute och promenerade och bara var hemma, var även på BVC och vägde Melvin, 4430 gram och 52 cm.

Idag har vi Melvin haft tjejbesök, lilla Meja var här, eller lilla, hon är stora flickan nu 3700 gram, och 3 graviditetsveckor yngre än Melvin.
Var väldigt trevligt att träffa Mejas familj.

Melvin har för tredje kvällen i rad ätit gröt, och de går riktigt bra faktiskt och han verkar gilla det! Åt gröt strax innan åtta sen tog vi en lång runda så han har inte börjat sin "skrik-stund" förens nu, frågan är om den ska hålla på långt in på natten i stället? Vi får väl se.

Kram K.

Var inte tänkt så, att Melvin skulle sova i sitt eget rum i natt.
Han var trött i går kväll och vi la honom i hans säng vid 9 och trodde att han skulle vakna runt 11 för att vilja ha mat och då tänkte vi lägga in honom i vagnen hos oss. Men Melvin vaknade aldrig, vi la oss och sov och satte på babycallen så att vi lättare skulle höra honom när han vaknade, vid halv fem hör vi en liten kille ligga och skrika, och babycallen gör inget väsen av sig. Hmm, batteriet hade tagit slut, blir till att ha ström till den så fort den är på. Så nästan hela natten i sitt egna rum. Stora Killen! Sen när han fått mat vaknade han vid halv åtta så då gick Melvin och jag upp. Fick massa energi efter matningen och Melvin somnade, så jag passade på att städa. Skulle haft besök i eftermiddags, men de dök aldrig upp. Synd att jag inte hörde ngt i från personen, men städat blev de och de behövdes. Har även tvättat hela dagen.

Vi har även dag varit ute på en liten promenad, gick förbi koloniområdet och hälsad på gammel- farmor och farfar, fast han spelade mest boule han.
Ska försöka ta en generationsbild nästa vecka, vi är ju trots allt 5 generationer nu!

Denna veckan blir den ingen vägning, tyckte vi kunde ta de nästa vecka, låter bra det! Första veckan sedan 10 dec. där vi inte är på sjukhus eller bvc. Helt otroligt!

Nu ska jag hjälpa Henrik med en vilding här hemma som skriker för fullt, jo, jag tror att han skriker in våren!

Kram K.

Hej allesammans!

Dålig på att uppdatera? Ja, vet!
Bloggen är inte nedlagd, för er som fått för er detta:P
De var lite de här jag var rädd för när vi öppnade bloggen att man skulle få dåligt samvete för att man inte skrivit något å så.=)

Melvin väger numera 4170 gram och är 51,5 cm lång.
I onsdags fick han sin förhoppningsvis sista RS spruta, det är den spruta som ska göra de mindre svårt att få RS(det är inget vaccin), den får man endast om man är född under vecka 27.
Henrik höll (som vanligt) och Melvin skrek, vätskan i sprutan svider.
De gjordes även hörselscrenning, i och med att man glömde detta när vi åkte hem. Tur att vi fick veta de via Marina och Per. Så vi frågade när de skulle ske, så de kom på direkten och gjorde testet. På höger öra visade det inget utslag, men på vänster visades det tydligt att han hör. De har i alla fall skickat en remiss till öron m. för att kolla hörseln ordentligt. De sa till oss att de är i väldigt få fall att de är så att barnen verkligen inte hör så vi skulle inte ta de på så stort allvar, så stort allvar? de svider i mina öron när de säger detta? teckenspråk, ja gud vet allt vad jag hinner tänka. Vi måste lära oss teckenspråk.
Ja vi får väl se, jag hoppas jag har fel.
Även om de är ett "litet" bekymmer om Melvin blir döv, så tycker jag de känns som ett stort bekymmer, jag tycker de räcker och vill bara njuta och vara glad nu, jag vill varken ha små eller stora problem, eller nöja mig med att de inte blivit mer skador. Jag önskar, liksom alla föräldrar att få ett friskt barn. Så jag hoppas. De är bara att vänta och se, men de verkar som när man pratar med honom att han hör. Jag är glad, vi är glada för att han inte har några stora skador med tanke på allt vad hjärnblödningar osv. som de hade kunnat bli. Så klart, men de känns ändå tungt, vet inte hur jag ska beskriva. Men han är säkert inte de, oroar mig nog i onödan.

Fortfarande ingen tid för operation, och vi börjar ana mer och mer att han faktiskt kanske kan ha ont av bråcket, men upplevde inte som de riktigt tog mig på allvar sist vi sa de. Vet inte om vi kanske får ringa för att se så de är en tid på väg.


Annars har vi gjort om balkongen, nytt golv och lampor i golvet - ni vet, jag lever med en prylgalen kille, men de blev fint de nekar jag inte =)
Målat om, nytt golv och nya möbler, nu är de inte längre någon renoverings håla, där vi ställer allt utan ett ställe där vi faktiskt trivs väldigt bra!

Kommer lite nya bilder på Melvin här



Så här fint har jag lagt mig i sömnen, gillar att ligga på sidan och vill ha lite stöd för fötterna =)







Mina fina kostym=)






















Mamma har köpte resesäng till mig och sååå här stoooor är den!









090426

Melvin väger nu, ja va ska vi tippa på över 4 kg i allafall=)
I morgon är det dags för vägning, mätning och spruta mot RS! Stackarn!

Annars växer han, vi väntar fortfarande på bråckoperation, men har fortfarande inte fått någon tid. Vi har börjat misstänka att de kan vara så att Melvin har ont av bråcket om kvällarna, så vi hoppas att de snart kommer en tid. Ska försöka hitta läkaren i morgon och prata med honom.

Melvin har i morgon varit utan syrgas i 2 veckor, så de betyder nog att han inte behöver ha de med, vilket betyder att de är dags för Henrik att snart börja jobba, vi har trots allt behövt en tid för att se att de fungerar utan. Men han har semester att plocka ut och pappa dagar, och i och med att de är lite röda dagar och han är ledig fredag så dröjer de i allafall 3-4 veckor till, och de tycker jag är skönt. Man trodde att allt var över för att man kom hem, men så var de inte, de är nu hela processen börjar, -bearbetningen. Sen blir de lite vård av sj. barn när operationen sker med ju.
Så skönt att jag får ha honom hemma ett tag till!

Melvin är så otroligt stark i nacken, ja i nästan hela kroppen de är inte länge kvar nu som han från att ligga på mage snart kommer rulla runt till rygg..

/K.

Har grubblat på detta länge nog nu, och måste få ur mig det ;)

Många tror/trodde att Melvin var så himla mycket lättare att föda än en fullgången bebis, men de är inte sant!

Ja, då kan man fråga sig hur jag kan veta detta som endast fött en Melvin?!

Jo, de är så att en mamma vi träffade med två fullgångna barn också fött en prematur, och hon berättade för oss att de gör precis lika ont. Skönt och veta faktiskt för de flesta säger att de kan inte gjort så ont för han var ju så liten!

Har redan sagt de till många, är snabb på att berätta de för jag blir irriterad över att folk tror att de var som att trycka ut en golfboll..

Så nu vet ni det ;o)