Melvin

Ja, då hamnar vi i vecka 23+6.
Det var då Melvin hade bestämt sig för att titta ut!
Han ville inte längre vara i mammas mage och tur var väl det. Hade han varit kvar hade vi förlorat honom i magen. Min moderkaka hade gått sönder.

Vi båda jobbade den 9/12, jag fick värkar, men förstod aldrig att det var värkar. Tyckte jag hade kramper i magen, varje kvart?! Hur jag nu kunde tro det. Men i vecka 23 förknippar man inte det med gradiviteten, tänkte inte att det kunde vara värkar. Jag jobbade till 3 tiden då jag tillslut ringde till förlossningen, tack var henriks syster!Tack! Dem ville att vi skulle komma upp, då hade jag haft värkar varje kvart ungefär och en otroligt liten blödning.
Jag ringer Henrik som befinner sig på jobbet i Emmaboda, säger att han inte behöver komma hem för jag kommer bara att kollas å sedan skickas hem. Han vill komma hem å skulle aldrig förlåta sig själv i fall det var allvarligt. Han kommer hem å vi möts på parkeringen hemma, han hämtar mig. Vi sitter å skojar i bilen om att vi övar på att köra till förlossningen. Det hade vi nog aldrig gjort om vi vetat att de slutat såhär.

Vi kommer dit, de gör en koll med ultraljud på magen, allt är bra, vattnet är okej, hjärtat slår, allt ser helt vanligt ut. Av en slump kollar man vaginalt och det första man tror är att jag är öppen 8 cm, läkaren gapar och jag förstår att något inte står rätt till och frågar, han berättar att jag är öppen 8 cm. Vi får panik och jag bara gråter. Får kanppt resa mig från undersökningsstolen till sängen de rullat fram.

Det blir några timmar på sjukhuset, drop kopplas på för att dämpa värkarna, en annan läkare kommer och kollar med ultraljud och vagnialt, det visar sig att jag bara var öppen 2 cm.
De har hela tiden kontakt med Linköping, så länge jag var öppen 8 cm var det alledles för stor risk att skicka dit mig, risken att föda i ambulansen var enorm. När man fått ner värkarna något kommer en ambulans som ska ta mig till Linköping. Henrik får köra bil själv.

Vi kommer hit vid ett på natten, vid 6 sätter det i gång ordenligt, vid 06.36 är han född.
Innan det att han kom hade vi fått prata med många läkare som berättat att det här nog inte går vägen. Men det gjorde det, han kom ut.

När han kom vägde han 695 gram och var 32 cm lång.

Efter detta har det varit en lång resa, i och ur respirator många gånger. Mycket mediciner och någongång har vi varit nära att förlora honom, men aldrig så nära som vi är idag.

I början tappade han lite vikt och var nere på 585 gram, men hämtade upp sig.

// Vi börjar väl lite såhär, ska fylla på med vad som hänt fram till idag så småningom.
Idag är Melvin väldigt, väldigt sjuk. Han har en infektion. Men skriver mer om det längre fram.

/Kram Kim