Melvin

Dagen har tuffat på, vi är ganska trötta.
Det är svårt för oss att hänga med i svängarna, först är Melvin väldigt frisk och redo för att åka till Kalmar, när vi landat i Kalmar tankarna och tycker att det ska bli okej och lämnar Linköping hinner vi knappt fram förens han blir jätte sjuk.
Det är tvära kast, vi hinner inte med, en otrolig lycka att Melvin var så bra att han var redo att lämna sjukhuset i Linköping, men en saknad och lite sorg över att lämna all personal som tagit hand om honom. Alla bad oss skicka kort så de fick följa honom i livet. De var tufft att överge något vi visste att vi hade som vi gillade och att komma till något man visste inte är riktigt som här. Men vi landade i tanken och att komma nära våra kära skulle bli skönt.

När han sedan blev så plötsligt sjuk visste vi inte längre vad vi skulle tro. När vi lämnade Linköping var både Henrik och jag övertygade om att det här skulle gå bra, vi hade bara en tid framför oss med mys och tillväxt, ack vad fel vi hade. Det kan vända på några sekunder. När vi började inse hur illa det var att vi faktiskt höll på att förlora honom kan man fundera på hur man kunde tro att de skulle gå vägen så lätt?! Det är viktigt att försöka vara glad för stunden här, att gå å tänka att han nog skulle få en infektion hade knäckt oss ännu mer. Vi såg lilla Melvin ligga i våran säng, åka sin vagn, åka bilbarnstol, vara ute å leka. Men när det vänder så funderar man på hur dum man är som nästan "tar det för givet igen" det är ju något vi borde lärt oss vid denna tiden. Men som sagt, glädjas åt varje tillfälle som är bra. Å det var ju det sista läkarna trodde, att vi skulle tillbaka hit. Att hänga med psykiskt på att någon som mår som en prins efter bara ett par timmar ligger och kämpar för livet, det går inte att förstå. Vi hänger inte med, det postiva med det här är att från han har fått infektionen så har han blivit väldigt bra väldigt snabbt, men även där är det svårt för oss och för er att hänga med. På en dag eller två kan det ske så otroligt mycket. Nu när han börjar friskna till igen blir jag rädd att ta i honom, inte att hålla om honom, men att sköta honom. Han var så sjuk och tålde kanppt att sköterskorna vände på honom förens att tappade syresättningen, eller ett blöjbyte tog så mycket på hans krafter. Nu är han genast bättre och klarar detta mycket bättre, men vi hänger inte med. Jo, henrik gör och det är tur. Men ännu vågar jag inte vända honom, eller byta blöja. Vi får ta en dag i taget.

I morgon blir det en stor dag för oss alla tre. Melvin har inte suttit känguru( När man har honom ute på bröstet) sen i måndags, men i morgon är det dags. Hela dagen, vi har saknat det så men han har varit så sjuk så det har inte gått.. i morgon så.

Han har varit ganska stabil under dagen, man har sänkt trycket till 5-6 och han kräver lite mer syrgas runt 30% vilket fortfarande är en låg siffra.

Han är vårat lilla charmtroll, låg vaken här för en liten stund sen och drog lite på smilbnaden, synd att vi inte hade kameran!Han är så fiiiin!

Han har börjat få fram rösten också, skriker som bara den, vill inte att man byter blöja, å säger till när man ska vända huvudet! Klok kille det där=)

Tack för alla kommentarer, de uppskattas väldigt, så össss på med mera=)

Melvin äter mycket mat nu 30 ml var tredje timma, fortfarnade är det mammas mat, men kanske inte så länge till då jag pumpat så jag blöder, mjölken är typ slut=/

Snart dags för samling i dagrummet, Melodifestival=)

Ha de gott!
/kram kim